Delrapport 1: Gängbrottsligheten och hur den kan bekämpas

Delrapporten Gängbrottsligheten och hur den kan bekämpas fokuserar på gängbrottslighet i allmänhet och i synnerhet på hur boende ser på effektiviteten av de insatser som diskuteras från politiskt håll för att bekämpa densamma. Rapporten presenterar resultat från en undersökning med fler än 3 300 svar från boende i av polisen definierade utsatta områden samt en parallell datainsamling av 1 000 svarande bland boende i övriga Sverige.

Analyserna som presenteras i rapporten visar att både geografi och respondenternas bakgrund är viktiga faktorer för att förklara vilken tilltro man har till effektiviteten av olika brottsförebyggande och brottsbekämpande insatser. Det råder stor samsyn mellan boende i och utanför utsatta områden om att de åtgärder som man tror har störst effekt innefattar att öka den polisiära närvaron, satsa mer på förebyggande åtgärder, och minska de ekonomiska klyftorna i samhället. Undersökningen visar också att det finns en bred tilltro till att flera repressiva förslag som nyligen diskuterats, såsom införandet av anonyma vittnen, fördubbling av straffen för gängkriminella, och en sänkt straffmyndighetsålder, kan vara effektiva insatser för att bekämpa gängbrottsligheten.

När vi bryter ner resultaten bland boende i utsatta områden baserat på om de svarande har svensk eller utländsk bakgrund, ser vi genomgående att det finns ett starkare stöd för repressiva åtgärder bland gruppen med utländsk bakgrund än bland dem med svensk bakgrund.